Jag tänkte alltså börja skriva lite blogg, mest för min egen skull. Det jag tänker skriva här är mest anekdoter/avsnitt från mitt liv, jag tycker inte jag är så bra på att skriva i nutid så jag håller mig till det som varit. Det som man fortfarande kan se i backspegeln. Jag är i övre trettioårs åldern (närmare fyrtio än trettio dock), har hållt på en hel del med musik, är en gammal sångare som sjungit sedan början på 90-talet i ett band som fortfarande är aktivt (repar bara innan gig) och ska inom en snar framtid släppa den fjärde fullängdaren. Har även bankat en del skinn i diverse band i över tjugo års tid men har mer eller mindre lagt stockarna på hyllan, samt bas och gitarr. Det blir mest lite sidoprojekt jag sysslar med när jag har tid, både solo och med andra bandprojekt. Men jag är en tämligen lågavlönad rockstar, så jag slavar inom däckbranschen för att få det att gå runt. Jag har också suttit i fängelse, där jag avtjänade ett två år långt straff (jag kommer göra en del inlägg om det här). 

Det fanns en tid för cirka femton år sedan då jag hade ett stort motorcykelintresse och var medlem i en MC klubb i Stockholm, jag ägde en Harley av chopper modell.  

Jag är gift med en underbar fru och tillsammans har vi två små fina barn som inte bara växer i våra ögon utan också i våra hjärtan.

Mitt liv började inte helt på riktigt förrens jag träffade min fru 2005, det var då allt började ta form och mitt liv tog en ny riktning från det stormiga och destruktiva liv jag länge hade levt. En för mig en riktning till ett liv jag längtat efter i hela mitt vuxna liv men som jag så duktigt förträngt och försökt intala mig själv så många gånger på så många sätt att det var något jag absolut inte behövde eller ville ha. Men att försöka lura sig själv är att skjuta sig själv i foten, jag gjorde ofta det när jag var yngre. Men när jag efter nästan 32 år började leva kände jag mig och känner mig fortfarande för första gången hel som människa. Någon som vet vem han är och vad han vill. Våra barn fyllde igen dom sista hålen och jag har aldrig varit lyckligare. Ja, det är en klyscha. Men inte mindre sann för det.

Jag tackar Jenny för att hon vände på steken så den inte brändes vid, hon och våra fina barn.

Den här bloggen är mina berättelser..

/Micke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Klockan var kvart i elva, vi kom precis fram till förlossningens entré och nu var det bråttom. Jenny hade svåra värkar. Tomas hade skjutsat in oss och hade pressat den gamla mitsubishin till bristningsgränsen, det var som om varenda bult i bilen ...

  Jag klev av bussen, jag var framme vid min slutstation. Det skulle dröja ett tag innan jag var fri igen. Jag hade tagit avsked från min kärlek tidigare vid bussterminalen. Det var ett tungt avsked, gråten var nära och det var svårt att se hennes ...

  Domen var klar, två års fängelse för grovt skattebrott samt grovt bokföringsbrott. Två utdragna år av rättegångar var över, jag kände en viss lättnad över det. Nu visste jag i alla fall vad som väntade. Av elva inblandade i en stor skattehärva va...

  Skrevs under tiden Sept 06/Aug 07 på den öppna anstalten jag avtjänade mitt straff.   På frågan om hur jag egentligen mår, så måste jag nog säga att det är en väldigt svår fråga att svara på. Jag är trots allt frihetsberövad i kriminalvården...

  ”Vad fin hon är”, var den första tanken som slog mig när jag genom mina tårfyllda ögon betraktade den lilla underbara varelsen som nu låg på sin utmattade moders bröst, och spretade med sina små knubbiga armar och ben. Alldeles skör o...